Vi är redan framme!

Medveten närvaro. Vad är det egentligen?

Inom yogan pratar vi mycket om det. Hur vi är uppmärksamma i stunden. Samlar vårt fokus till här och nu. Våra kroppsställningar, vårt andetag, meditationen... det är alla tekniker som hjälper oss. Rörelsen, andetaget. Hur känns det? Var känns det? Vad upplever du? Känn in kroppens tyngd. Känn hur det känns där kroppen möter underlaget. Känn hur luften känns när den strömmar in i kroppen, genom näsan, strupen, ner i lungorna. Är den varm? Kall? Hur känns det i kroppen när lungorna är fyllda med luft? I sinnet? Hur känns det när andetaget lämnar kroppen? Lyssna till ljudet av din andning. Lyssna till ljudet av din grannes andning. Lyssna med mer än dina öron, med hela din varelse. Hur känns rummet runt omkring? Luften mot huden? Temperaturen? Ljuden? Hur upplever du världen utanför rummet? Kan vi hålla allt det här i vår uppmärksamhet? Iaktta det. Känna in det. Uppleva det. Ja, ni som går på mina klasser har ju hört mig säga de här sakerna cirka en triljon gånger. Och gjort det en triljon gånger. Uppmärksamhetsövningar. 

Ok, men så varför gör vi det? Ofta motiverar vi oss med olika typer av hälsoeffekter. Bra mot oro, ångest, stress. Hjälper oss att sova bättre. Förbättrar vår koncentration. Gör oss mer empatiska. Ger oss mer energi. Hjälper oss att hantera smärta. Ökar vår livskvalitet. Och så vidare. Och allt det är ju superbra.

Men är det ändå inte lite intressant att vi alltid behöver den här moroten (i det här fallet tanken på alla positiva resultat)? Att det ska till en belöning sedan, för att vara uppmärksam på sitt nu. Hur den här morotsidén är så inbyggd i vår samhällsstruktur. Att allt vi gör, ska vi göra med resultatet i åtanke.

Om vi för en stund leker lite med ett annat mindset. Det att befinna sig i nuet på grund av nuet. För att det faktiskt är allt vi har. Vår mest magiska stund. Vårt förflutna är borta, framtiden har ännu inte kommit (och vi har på riktigt ingen aning om hur den kommer att se ut). Om vi tillåter oss att vara exakt där vi är. Fullt uppmärksamma i den stund som är hela våra liv. Perfekta och fullkomliga exakt här. Inte på grund av någon "belöning" som kommer sedan. Låt belöningen vara handlingen i sig. Casha in direkt. Leva exakt i våra liv. Däri ligger väl ändå uppmärksamhetens stora under? Insikten om att vi redan är framme.

Lästips: Vi är redan framme och Mandelträdet i din trädgård av Thich Nhat Hahn.